Trassel sitter på bänken i hallen och säger att han vill gå ut. Ja, det hörs alldeles tydligt.
När jag öppnar dörren så jamar det utifrån och där är Busan, hon ligger på veranda golvet och "ålar runt".
Innan har hon sprungit iväg så fort så fort, men inte i lördags.
Trassel går ut och hon fortsätter med att sno runt.
Det är ingen hejd på de gymnastiska övningarna/ revirmarkeringarna.
(Själv står jag och håller andan och hoppas att Trassel inte ska hoppa på henne för att leka, nu när hon blottar magen och visar sig i underläge. Men jag har också kommit på att Trassel är en liten ögontjänare och känner säkert min blick i sin nacke).
Båda pälsklingarna tillsammans på flera bilder - helt nära varandra - Det värmer i Mattes hjärta.
Sen vet jag att när leklusten blir alltför stor hos Trassel och han inte kan hejda sin glädje längre - ja då är "vänskapen" över. Men små stunder är också stunder.
Busan undrar nog när han ska lära sig att bete sig lite hövligt mot en äldre fröken som henne.