söndag 19 april 2026

veckans foto #60

Det känns som en följetong det här med äppelträdet efter Daves framfart. Men i fredags då jag kom hem så körde jag igång. Jag hade en plan att välta ner trädet ordentligt med hjälp att lägga i fyrhjulsdrift och lågväxel på jeepen. Började med att plocka fram en gammal bogserlina i äkta repform, lade an det om trädet för att måtta lite hur mycket mer rep jag skulle behöva. Nu kunde jag inte låta bli utan känna lite på trädet med hjälp av repet. Insåg att jag behöver inte bilen, det här lägger jag ner med handkraft. 


När trädet låg som jag ville så hämtade jag stege och fogsvans. Sen körde jag på. Men rätt som det var blev sågen väldigt racklig. Tittar på den och ser att två av tre skurv/mutter som håller sågbladet fattas..... inte hittar jag delarna i gräsmattan heller.  

Bara att köpa en ny såg eller titta om jag har något som kan passa att laga med. Men nu har jag sågat i nästan 50 min och tänker att det är nog bäst att lugna sig, vill ju inte gärna var invalid hela helgen efter det träningspasset. Sen inser jag också min begränsning av att såga upp den tjocka stammen i bitar med en fogsvans.

Funderar en stund, vem som kan tänkas ha eller låna en motorsåg. Svågern nappade på uppdraget och kommer hit ikväll och "styckar upp" resten av trädet. 


Efter jag städat upp det jag sågat så slog jag mig ner med en kall öl, det är inte ofta jag ger mig - men här känner jag att det var rätt beslut. 


Det blir en bonus bild idag då det är 60:e söndagen ett litet jubileum. Så här fint blommade det på cykelbanan då jag cyklade hem från stan i fredags.

Det är Åke som håller i veckans foto /Fotat i veckan.

Följ länken så hittar du reglerna och vilka fler som deltar.  https://nacka144.se/

10 kommentarer:

  1. Är ju hårt arbete att såga upp ett träd, bra att inte förta sig vid de tillfällena då kan jag känna, bravo, fint med lite hjälp av svågern.

    Ha det bäst.

    SvaraRadera
  2. Å jag vet hur sorgligt det är att förlora ett träd som står en nära, både fysiskt och psykiskt!!! Vi miste ju en ståtlig lönn. När den försvann tog den otroigt mycket "stämning" med sig in i evigheten.

    SvaraRadera
  3. Men oj så mycket du kan och klarar av! Jag hade nog inte vågat ge mig in på det där :) Men jag kan väl nåt annat istället.
    Håller med K-häxan om att träd som man länge haft nära sig är kära, men deras tider är ju också räknade.

    SvaraRadera
  4. Det är ett hästjobb att ta bort ett träd så det måste kännas bra att kunna få hjälp av någon som har en motorsåg. Det krävs ordentliga verktyg.
    En härlig bonusbild!

    God söndag!

    SvaraRadera
  5. OMG Din bonusbild är underbar 😻
    Skam den som ger sig men ibland är det klokt att ge upp när förutsättningarna är dåliga.
    Bra med en hjälpande hand i form av Din svåger.
    Söndagskram åsa

    SvaraRadera
  6. Du gjorde ett bra jobb med trädet och det låter som en bra plan att få det uppsågat med motorsåg.
    Det ser härligt ut på verandan.
    Så vackra träd, här har de inte börjat slå ut ännu men fortsätter värmen så lär det bli tidig grönska. Dock är det torrt i markerna och man varnar för risken för gräsbrand.

    SvaraRadera
  7. Den ölen var du värd. Uj-uj!
    Har varit i Stockholm under helgen och kunde äntligen få se de berömda japanska körsbärsträden i full blom.

    SvaraRadera
  8. Bra kämpat där med trädet, men synd på motorsågen. Du gjorde helt rätt att ta en öl ute på verandan och invänta hjälpen som kommer och hjälper dig!
    Kram

    SvaraRadera
  9. Jag blir svettig bara jag läser dina rader. Du är verkligen en djärv tjej:-) Gissar att det här inlägget är helt i Åkes smak, då han ju flera gånger råkat ut för samma fadäs - nedfallna träd. Men han har ju (såklart) en motorsåg...
    Riktigt bra jobbat både av dig och svågern. Bra dokumenterat också. Hoppas dock att du framöver slipper nedfallna träd.

    PS. Har du en öppen spis? Jag menar vad gör man med all ved? DS.

    SvaraRadera
  10. Blir imponerad av ditt tuffa arbete! Fint att du fick hjälp av svågern, och kunde ta en kall öl , det var du värd!
    Här på Teneriffa gör vi inte många knop när caliman är här, vi tar det lugnt och märker inte så mycket av den, förutom värmen då! Men nu har det blivit svalare ikväll, och caliman ska försvinna mer och mer. Kram från Susjos

    SvaraRadera