Mitt extra mellannamn Envis....

Tack och adjö sa toaletten igår, den gav upp ett illtjut och helt plötsligt så läckte den vatten ifrån tanken och ner på golvet. 

Avstängningskranen gick inte att rubba – det krävdes polygriptång.

Så när vattnet var avstängt så konstaterade jag att efter 38 års tjänstgöring var det nog dags att införskaffa en ny. (Ingen idé att börja byta packning, på en så gamla trotjänare)

Ut med den gamla och in med en ny.

Ut åkte den gamla redan igår eftermiddag men den 

nya var jag och köpte i morse.

Trodde att det skulle gå lätt och smidigt…..

Ha, ha, ha – det gjorde det inte. 

Men som tur är har jag ibland ett tredje namn och det är Envis.

Med lite support på telefon från pappa så kaxade jag till mig och tog fram sågen och kapade av det mycket för långa vattenröret som kom upp från golvet för att sedan kunna trä dit ett nytt. 

(Idag är det ju slang och inte kopparrör som ansluter i toaletten.)

Det blev en ny Gustavsberg, himla tung att häva på själv i och ur bilen, upp för trappan och in i badrummet – men allt går ju om man är envis. 

(Maken har ju ena armen i mitella efter en olycka så ingen hjälp var att vänta)

Nu är allt monterat och klart och jag är så nöjd med att ha klarat det helt själv med lite hjälp av supporten då det gällde stödhylsa, klämma kona osv.

Imorgon kan vi inviga den, limmet behöver härda ett dygn. 

Om den här nu håller lika länge som den förra så håller den nog min tid som husägare.

 

Alldeles förlångt.

Avsågat.

Stödhylsa och kona

Slang som flexar.

Plasten är kvar på för att vi inte ska glömma bort oss utan att det hinner härda klart. Men imorgon så ska det funka fint igen.