När vi flyttade in på Skogsliden så var det Ulla och hennes man som hälsade oss välkomna till gatan. Hon talade också om vad alla grannar hette. Hur och var soptunnan skulle ställas ut och lite annat smått och gott.
Det kom att bli många koppar kaffe med henne på trappan då vi var ute i våra trädgårdar om våren/sommaren. Det hände också att det ibland blev en bit mat/ vi turades om att fixa. Hon var gatans bästa "vakthund", som pensionär hade hon stenkoll på om någon obehörig körde in - ändå var hon ingen skvallertant.
Några år efter att hennes man gått bort blev den stora trädgården och snöskottningen alltför tung att sköta för den gamla damen. Ändå så gjorde både jag och en annan granne insatser med att klippa och skotta.
Det blev tomt då hon sålde huset och flyttade till ett litet radhus knappt en mil härifrån.
Hur som haver hon hade en makalöst vacker trädgård. Det skar i mitt hjärta när de nya ägarna till hennes hus, rev bort alla land på framsidan och anlade sten. Innan de fick iväg jordhögen till tippen så hann jag att rädda en utav hennes pioner. Så idag presenterar jag Ulla min Ulla. Jag ska ta och binda en bukett av hennes pioner och sätta på graven, för som jag saknar henne.
Vad fint du minns henne genom en av hennes gamla pioner. Pynta graven låter som en bra idé. Ha en fin fredag! Kram
SvaraRaderaSå fint skrivet, så direkt från hjärtat.
SvaraRaderaUlla känner nog dina tankar, din handling, pionen som hon får.
Kram
Minns att du berättade om henne och hur hennes fantastiska pion kom till din trädgård ❤
SvaraRaderaKram
Fina minnen. Ibland blir man förskräckt när man ser hur nästa husägare förstör…
SvaraRaderaHa en fin fortsättning på denna fredag/ åsa
Men visst är det så, man saknar de man haft runt sig i många år, fint skrivet om en vän.
SvaraRaderaTa hand om dig. :)
Vilken fin gest med din Ulla till din Ulla. Du är en en fin människa. Så vackert att du kunde r'dda den Pionen. Fin story :)
SvaraRaderaVad fint som du minns Ulla!
SvaraRaderaJag hade samma känslan när mina trädgårdsälskande föräldrar sålde sitt hus och den nye ägaren rev bort alla stenpartier och blomsterland - och - planterade martallar.
Jaa, vädret på Gran Canaria, var så underbart, så perfekt vänligt i min smak, så ett par moln hit och dit gjorde då inget. Nej, jag köpte ingen lägenhet där. Inte den här gången, men har varit nära tidigare.
Tack och detsamma!
Vilket fint minne du har av din granne Ulla. Sådana grannar är guld värda. Hon förtjänar att få en pion uppkallad efter sig:-)
SvaraRaderaVilket vackert minne du har av Ulla. Och visst är sådana grannar/vänner värdefulla. Verkligen rörande och så fint att du ska smycka hennes grav med några Ulla pioner.
SvaraRaderaSå fint att det nu också finns en Ulla pion.
Så fina minnen! <3
SvaraRaderaEn ledsam historia som är alltför vanlig. Det blir för tungt att sköta hus och trädgård när man blir äldre, o dessutom om man blir lämnad ensam. Men har även hon gått ur tiden nu? Eller är det hennes makes grav du lägger blommor på?
SvaraRadera